Thursday 14 March 2024

Islam och hotet mot den västerländska demokratin 2,0

 

I det följande skall jag kortfattat sammanfatta min syn på islam samt ge ett antal exempel på hur den utgör ett allvarligt hot mot demokratin och därmed mot den västerländska civilisationen. Samtidigt är den det enskilt största hotet mot freden, vilket den varit allt sedan dess början.

Islam ― en totalitär ideologi

Strax efter terrorattackerna mot New York och Washington (9/11) och på liknande sätt efter terrordåden i London ett par år senare uttalade Bush och Blair att ”Islam is a religion of peace” och ”This has nothing to do with Islam”. Detta trots att förövarna tydligt hänvisat till just Islam och att dåden var helt i linje med islams föreskrifter så som de framgår av Koranen, sunna och sharia. Deras uttalanden måste räknas bland världshistoriens grövsta lögner. Trots det ser jag uttalandena som en tes mot vilken jag avser att formulera en antites. Den följer här:

”Islam är en totalitär, teokratisk antidemokratisk och antiliberal ideologi som motsätter sig grundläggande mänskliga rättigheter. Islam förtrycker sina egna kvinnor genom särskilda regler och den behandlar anhängare av andra religioner vilka lever under islamiskt styre som andra klassens medborgare (dhimmies) med särskild skatt och under diskriminerande regler.”

Jag grundar denna antites på Koranen, sunna och sharia (vilken i huvudsak är en syntes av Koranen och sunna) samt på regler som tillkom under de första kaliferna och officiella dokument från OIC (Organisation of Islamic Cooperation) vilken representerar samtliga muslimska länder. 

Yusuf al-Qaradawi var i många år och fram till sin död hösten 2022 en av de främsta och mest lärda inom islam. Hans uttalanden var ofta vägledande för den islamska världen. Et av hans många kända uttalanden är detta: ”Eftersom islam är ett omfattande system av dyrkan (Ibadah) och lagstiftning (Sharia) innebär godkännande av sekularism övergivande av sharia, ett förnekande av den gudomliga vägledningen och ett förkastande av Allahs förelägganden”. Detta är ett klart avståndstagande från demokrati.

På liknande sätt uttalar sig det högsta ledarskapet inom. OIC i Kairodeklarationen som förvägrar

Åsikts- och yttrandefrihet

Religionsfrihet

Kvinnans och mannens likhet inför lagen

Icke-muslimers likhet inför lagen (jfr dhimmi)

Och därmed demokrati.

Med detta kan min antites anses vara styrkt.

Denna totalitära och repressiva karaktär hos islam bekräftas av ett annat uttalande av Qaradawi: ”Om det inte fanns något dödsstraff för avfall, skulle det inte finnas någon islam.”

Islam har sedan början och helt enligt sina ”heliga” skrifter strävat efter dominans och herravälde över andra religioner och folk. Det främsta verktyget för att uppnå detta är och har varit jihad, strid mot de otrogna. Att delta i denna är enligt sharia en obligatorisk skyldighet. Jihad är så viktig inom islam att den nämns 110 gånger i Reliance of the Traveller (RoT) vilken är en auktoriserad översättning till engelska av sharia enligt shafi-skolan.

Jihad i betydelsen fysisk strid mot de otrogna var under många hundra år en mycket framgångsrik strategi i Asien såväl som i Europa och ledde till att islam kunde lägga under sig stora delar av tidigare kristna, hinduiska och buddistiska områden. Denna typ av jihad fortsatte under osmanerna fram till slaget vid Wien 1683, som vanns av de kristna under ledning av den polske kungen och hans kavalleri. Det inledde nedgången av det osmanska imperiet. I Asien upphörde denna typ av jihad i och med det brittiska maktövertagandet i Indien.

Detta inledde en lång period av militär svaghet för islam i förhållande till västmakterna. Detta ledde inte till att de långsiktiga målen enligt Koranen avskrevs. Efter andra världskriget växte islams inflytande tack vare enorma oljeinkomster genom tillämpning av västerländsk teknologi. Man behövde utveckla en ny strategi för att i den rådande situationen nå de islamiska målen.

Det första steget som togs var att i september 1969 bilda OIC (Organisation of Islamic Conference med syftet att samverka för gemensamma mål och intressen. År 2011 ändrades det officiella namnet till Organisation of Islamic Cooperation. OIC utgör idag det största röstblocket inom FN.

Nästa steg var att med utgångspunkt i islams ideologi utveckla metoder/strategier för att stärka islams inflytande i världen. 

Det är viktigt att hålla i minnet att lögnen är ett viktigt vapen inom islam. Enligt sharia är det tillåtet att ljuga om syftet är tillåtet enligt sharia och obligatoriskt att ljuga om syftet enligt sharia är obligatoriskt. Eftersom jihad är obligatorisk är det alltså obligatoriskt att ljuga för att främja jihad.

Glöm aldrig att islam är en totalitär ideologi som med alla medel strävar efter dominans enligt Koranen och sharia. Den är det största hotet mot fred och demokrati.

Muslimer är Islams första offer. Att befria en Muslim från hans religion är den största tjänst man kan göra honom! Den franske filosofen Ernest Renan.

Exempel på framgångsrika strategier för att stärka islams inflytande redovisas nedan.

Betecknande för följande avsnitt är: ”Det som sker bakom det som synes ske.”

Migration kombinerat med infiltration

Strategin går ut på att migrera till otrognas länder och där infiltrera befintliga organisationer. Den har med framgång tillämpats i USA och många länder i Europa. Det finns sedan länge en väl dokumenterad och utmejslad strategi för hur denna form av ”stealth jihad” skall genomföras (se sida 206 i min bok islamunderslojan.wordpress.com). Man talar där om metoden som en ”grand jihad” (storslagen jihad).

Strategin sammanfattas i ett ”Förklarande Memorandum” (Appendix II till boken Shariah the threat to America sida 277-278). Där sägs:

”Vi måste också samla och ta med oss "element" av det allmänna strategiska målet för rörelsen i Nordamerika och jag kommer med avsikt att upprepa dem numrerat.

[l - Etablera en effektiv och stabil islamisk rörelse ledd av det muslimska brödraskapet.

2 - Adoptera muslimers mål nationellt och globalt.

3 - Utöka den observanta muslimska basen.

4 - Ena och styra muslimernas ansträngningar.

5 - Presentera islam som ett civilisationsalternativ

6 - Stödja upprättandet av den globala Islamiska staten var den än är].

– Det måste understrykas att det har blivit tydligt och tydligt känt att alla är överens om att vi måste "etablera" eller "aktivera" Islam och dess rörelse i denna del av världen.

- Därför måste en gemensam förståelse av innebörden av etablering eller möjliggörande antas, genom vilken och på vilken grund vi förklarar det allmänna strategiska målet med dess sex delar för MB i Nordamerika.”

Där sägs även följande: ”Ikhwan (Muslimska Brödraskapet (MB)) måste förstå att deras arbete i Amerika är ett slags storslaget jihad i att eliminera och förstöra den västerländska civilisationen inifrån och "sabotera" dess eländiga hus med deras händer och de troendes händer så att det elimineras och Guds religion vinner över alla andra religioner.”

Det bör framhållas att detta ”Memorandum” har godkänts som bevis av en hög domstol i USA.

Boken Shariah the threat to America ger en bra översikt över hur framgångsrik den islamiska infiltrationen varit i USA. Där redovisas hur islamistiska nätverk som CAIR är väl etablerade och har trängt ända in i Vita huset. I appendix II finns den strategi jag talar om ovan, godkänd av det högsta ledarskapet inom Muslimska Brödraskapet (MB). Islamisterna är väletablerade på olika nivåer inom Biden-administrationen helt enligt ett vallöfte.

På liknande sätt har islam etablerat starka brohuvuden i flera länder i Europa, inte minst i Sverige. Här finns ett antal s.k. utanförskapsområden med islamsk dominans. Infiltrationen av etablerade politiska partier har delvis varit framgångsrik. Man har lyckats få in ett antal etablerade islamister i Riksdagen representerande flera olika partier. Under flera år satt en fullfjädrad islamist, Kaplan, som minister i den socialdemokratiskt ledda regeringen. Aningslösheten är uppenbarligen obegränsad.

Den tidigare ansvarslösa invandringspolitiken har i betydande grad främjat den islamistiska strategin och samtidigt försatt Sverige i ett synnerligen prekärt läge med stora utanförskapsområden där en stor del av den invandrade befolkningen är arbetslös och lever på bidrag från majoriteten. Ansvariga politiker har inte förstått eller velat förstå att invandrande muslimer av ideologiska skäl inte vill låta sig integreras i ett ”otroget” samhälle.

Som en följd av denna orimligt stora migration har det i flera länder, inte minst i Sverige uppstått en grov brottslighet som naturligtvis också bidrar till att destabilisera landet.

Islam har i sig själv flera av de viktiga förutsättningarna för att göra denna strategi möjlig, nämligen stark kontroll över sina kvinnor vilket leder till höga födelsetal i aktuella islamiska utvecklingsländer. Det stora födelseöverskottet leder till kraftiga befolkningsöverskott, vilket man försöker lösa med migration till främst europeiska länder. Ni tror väl inte att de oljerika muslimska länderna i Mellanöstern är benägna att ta emot några av sina muslimska systrar eller bröder? Naturligtvis inte. Den övergripande islamiska strategin går ju ut på att infiltrera och därmed försvaga otrogna länder.

Sverige och många andra västländer har sedan 60-talet gett enorma summor i s.k. utvecklingsbistånd, vilket sägs ha syftat till utveckling och demokratisk utveckling. Någon sådan har vi dock inte sett röken av. Biståndet har i stället använts till att befästa totalitära regimer och finansiera en ohållbar befolkningsutveckling. Den senare är i sig en betydande miljöbov.

Sverige har i vanlig ordning naivt och utan seriös analys strävat efter att vara bäst i klassen vad gäller biståndet. Detta har genom åren kostat svenska medborgare många miljarder av surt förvärvade skattepengar till oklar nytta. I början fanns viss kontroll över hur biståndet användes men det ansågs vara diskriminerande mot mottagarländer varför reglerna ändrades så att dessa fick ett mer direkt inflytande över biståndets fördelning. Man överlämnade till totalitära regimer att hantera svenska skattemedel.

Biståndet styrdes under många år inte av belagda behov utan av 1 %-målet som röstades igenom i Riksdagen utan seriös debatt. Godhetssyndromet har fått råda alltför länge.

Naiviteten saknar gräns.

Biståndet har lett till uppkomsten av en biståndsindustri och ett biståndsfrälse. Det senare kan leva på en betydligt högre nivå och med en standard de inte kunnat drömma om i sina hemländer. Själva kallar de sig biståndsarbetare.

Svenska beslutfattare, som låtit detta pågå under många år borde gömma sig under mattan och skämmas över sin naivitet och okunskap.

Islam, mänskliga rättigheter och FN

Låt mig börja med mänskliga rättigheter. Företrädare för islam förstod tidigt att FN:s allmänna deklaration om mänskliga rättigheter, UDHR, på ett antal punkter står helt i strid med ett antal grundläggande regler inom islam. Därför tog man år 1990 fram och fastställde en egen deklaration om mänskliga rättigheter nämligen Kairodeklarationen (CDHRI) vilken i 25 artiklar klargör vad som gäller i detta avseende inom islam.

De två sista artiklarna klargör att alla mänskliga rättigheter skall underställas sharia och att de endast kan tolkas enligt sharia. Det innebär i klartext adjöss med mänskliga rättigheter. Kom ihåg att OIC har fastställt dessa dokument. Det är alltså OIC som i sina dokument definierat islam som islamism. Kairodeklarationen mötte ingen påtaglig reaktion från FN trots att den uppenbart strider mot en av dess grundläggande principer.

År 2006 sjösattes under FN:s generalförsamling en ny organisation för mänskliga rättigheter inom FN, nämligen UNHRC eller FN:s råd för mänskliga rättigheter, Samtidigt invaldes den första omgången ledamöter i rådet däribland ett antal representanter för islamiska diktaturstater.

Den kände svenske diplomaten Jan Eliasson var då ordförande i Generalförsamlingen. Han råkar även vara min kurskamrat från Sjökrigsskolan. Jag skrev ett brev till honom som ordförande i Generalförsamlingen, men fick inget svar. Något år senare lämnade jag över en kopia av brevet till honom då vi sågs i Stockholm.

Vid ett senare tillfälle sade jag till honom att ”Du offrade de mänskliga rättigheterna på diplomatins altare.”

FN har i många år stillatigande accepterat CDHRI och låtit OIC:s representanter vara medlemmar i UNHRC och andra styrande organ inom FN. Organisationen kan alltså inte ens försvara sin egen främsta deklaration om mänskliga rättigheter. Detta visar att FN tyvärr idag är en genomkorrupt organisation dominerad av allt annat än demokratiska stater. Staterna med fungerande demokrati är numera tyvärr en liten minoritet. Detta visar sig även i att FN alltför ofta agera i strid mot de demokratiska ländernas intressen.

Samtidigt är det så att demokratiska stater genom OEDD-DAC och EU står för huvuddelen av finansieringen av FN. De demokratiska länderna finansierar således en organisation som på många sätt motarbetar deras intressen. Här är det berättigat att tala om ”nyttiga idioter”.

 

IPCC och klimatet

Nyligen publicerades på Klimatupplysningen ett gediget, sakligt och klarläggande inlägg. Det finns god anledning att kommentera det.

I Sverige och inom EU hänvisas ofta till det s.k. Parisavtalet som i juridisk mening alls inte är ett avtal. Det är endast en politisk överenskommelse (agreement). Studerar man det finner man att det tydligt har udden riktad mot Västvärlden (USA, Kanade EU, UK, Australien och Nya Zeeland samt Norge och Schweiz). Denna skall tvingas till betydande minskningar av CO2-usläpp vilket allvarligt påverkar ekonomi och infrastruktur. Västvärlden har redan minskat sitt utsläpp av CO2 medan övriga delar av världen, inte minst Kina, ökat sina utsläpp. Samtidigt skall Västvärlden betala betydande belopp till s.k. utvecklingsländer vilket ytterligare kommer att försvaga Väst.

Som av en händelse råkar de nämnda länderna inom Västvärlden också vara de länder i världen som har bäst fungerande demokrati och som i högst grad bidragit till den tekniska och vetenskapliga utvecklingen i världen och därmed till det relativa välstånd som råder i världen. Detta sticker naturligtvis i ögonen på totalitära stater.

Överenskommelsen bygger på narrativet från IPCC att koldioxid är den dominerande orsaken till den påstådda klimatförändringen. Uttalanden från IPCC sägs vara vetenskapligt grundade men det är en sanning med betydande reservation. Som ett slags alibi ägnar sig AG 1 åt fysikalisk vetenskap men den sammanfattning (SPM) som ges ut hanteras av den politiskt sammansatta och överordnade delen av IPCC som alltför ofta reviderar slutsatser från AG 1. Sorgligt nog domineras Världen och FN inte av demokratier utan av totalitära stater. Det enskilt största röstblocket inom FN är faktiskt OIC (Organisatiom of Islamic Cooperation) som uttalat står för en totalitär teokrati.

Om man på allvar menar att CO2 är den största klimatboven borde logiskt sett alla stora utsläppare förmås att minska dessa. Men så är det inte enligt gällande överenskommelser. Den enskilt största utsläpparen av koldioxid, Kina, tillåts bygga ut sin produktion av kolkraft under flera decennier medan Västvärlden skall straffas enligt ovan. Detta är enligt min mening sakligt helt ologiskt.

Syftet är åter att allvarligt försvaga Västvärlden.

Till sist en retorisk fråga. Klimatupplysningen har upprepade gånger bl.a. här Det finns ingen klimatkris - Klimatupplysningen hänvisat till ett stort antal meriterade internationella forskare som klart uttalat att det inte finns någon klimatkris. Hur kan det komma sig att dessa uppgifter aldrig förekommer i våra vanliga media?

Det är minst sagt anmärkningsvärt att EU och dess fisförnäma ledning så i grunden låtit sig luras av världens totalitära stater.

Kampanjer mot kärnkraft

Detta avsnitt baseras på en del obestridliga fakta och på några indicier.

I samband med oljekriserna på 70-talet insåg många länder i Europa, bland dem Sverige, att man var alltför beroende av oljan för sin energiförsörjning Utbyggnaden av kärnkraft hade redan påbörjats men fick nu förnyad aktualitet. I Sverige byggdes och driftsattes totalt 12 reaktorer varav den sista i mitten av 80-talet Detta ledde till att Sverige då hade ett energisystem för el- och värmeproduktion som i allt väsentligt var fossilfritt och baserat på vatten- och kärnkraft. Det var ett stabilt system som gav pålitlig energi till lågt pris.

Även i Tyskland och Frankrike byggdes kärnkraft i betydande omfattning. Utbyggnaden av kärnkraft i Europa sågs naturligtvis inte med blida ögon av oljeproducenterna inom OPEC då den tog bort en del av en lukrativ marknad.

Redan i mitten av 70-talet fanns ett motstånd mot kärnkraften främst inom Centerpartiet. Sedan Miljöpartiet grundats i början på 80-talet ökade motståndet mot kärnkraften. Olyckan med kärnkraftverket i Harrisburg spädde på motståndet trots att inte en enda människa omkom. De två reaktorerna i Barsebäck stängdes 1999 och 2005 av renodlat politiska skäl långt före deras tekniska och ekonomiska livslängd. Detta var inget annat än ren kapitalförstöring riktad mot väsentlig infrastruktur.

Under åren har det bedrivits ett antal kampanjer mot kärnkraften i Sverige. Under ett antal år har kärnkraftsmotståndet anförts av Miljöpartiet som trots dess litenhet lyckats få betydande inflytande som vågmästare i flera regeringar i vilka de systematiskt motarbetat kärnkraften. De har där varit drivande bakom ett antal beslut som ledde till att numera hälften av de en gång 12 reaktorerna avvecklats. Därmed har landets ekonomi och infrastruktur allvarligt skadats.

I Tyskland har numera all kärnkraft avvecklats vilket tvingat landet att aktivera gamla kolkraftverk för att försöka hantera en minst sagt besvärlig energisituation som skadat industrin och ekonomi.

Nu hör det till saken att en klar majoritet av medlemmarna av OPEC även är medlemmar av OIC. Dessa har med hög sannolikhet starkt bidragit ekonomiskt, naturligtvis via ombud, till olika kampanjer mot kärnkraft. Eftersom avveckling av kärnkraft främst drabbar ekonomi och infrastruktur inom demokratier så är dessa omfattande kampanjer ytterligare en form av ”grand jihad”.

Slutord

Det är mer än hög tid att världens demokratiska stater på allvar analyserar alla de aktiviteter som pågår i världen och som alla syftar till att alvarligt försvaga världens demokratier för att bereda vägen för olika antidemokratiska regimer med medlemmarna av OIC i spetsen och deras antidemokratiska totalitära ideologi.

Västvärlden har i många år ställts i skamvrån för vad som hände under den västerländska kolonisationen. Visst begicks ett antal förfärliga övergrepp, men samtidigt byggdes en för dåtiden modern infrastruktur och överfördes modern teknologi till kolonierna i Afrika och Asien. Tyvärr har många av dessa länder inte förmått underhålla viktiga delar av denna infrastruktur. Jag har själv flera gånger i Pakistan sett hur man med enkla metoder försöker reparera infrastruktur som håller på att falla samman.

Det måste framhållas någon kommentar om den islamiska kolonisationen som inleddes strax efter profetens död år 632 och pågår än i våra dagar. Till en kostnad av flera hundra miljoner döda, miljontals slavar (varav många sexslavar för att bemanna kalifers och emirers harem), omfattande förtryck och förstörelse av ovärderliga kulturarv erövrades och förtrycktes bland annat tidigare kristna områden i Mellanöstern, Nordafrika och Europa samt tidigare hinduiska och buddistiska områden i Sydasien och Sydostasien.

Jämfört med detta är den relativt kortvariga västerländska kolonisationen närmast att se som en mild västanfläkt.

Varför hör vi aldrig något om den grymma och förödande islamiska kolonisationen?

Det är hög tid att demokratierna i Väst lämnar de påklistrade skuldkänslorna bakom sig och rakryggat och med stolt självförtroende står upp för demokratin och för allt gott dessa demokratier bidragit med i världen.

Sällan eller aldrig ser man våra politiker, kulturpersoner akademiker eller journalister ta upp och analysera dessa allvarliga problem. De måste snarast vakna från sin intellektuella dvala!

 

Wednesday 13 December 2023

Islam, mänskliga rättigheter och FN

 

Islam tillämpar ett antal framgångsrika strategier för att stärka islams inflytande i Väst demokratier. Exempel på sådana redovisas nedan.

Betecknande för följande avsnitt är: ”Det som sker bakom det som synes ske.”

Islam, mänskliga rättigheter och FN

Låt mig börja med mänskliga rättigheter. Företrädare för islam förstod tidigt att FN:s allmänna deklaration om mänskliga rättigheter, UDHR, på ett antal punkter står helt i strid med ett antal grundläggande regler inom islam. Därför tog man år 1990 fram och fastställde en egen deklaration om mänskliga rättigheter nämligen Kairodeklarationen (CDHRI) vilken i 25 artiklar klargör vad som gäller i detta avseende inom islam.

De två sista artiklarna klargör att alla mänskliga rättigheter skall underställas sharia och att de endast kan tolkas enligt sharia. Det innebär i klartext adjöss med mänskliga rättigheter. Kom ihåg att OIC har fastställt dessa dokument. Det är alltså OIC som i sina dokument definierat islam som islamism. Kairodeklarationen mötte ingen påtaglig reaktion från FN trots att den uppenbart strider mot en av dess grundläggande principer.

År 2006 sjösattes under FN:s generalförsamling en ny organisation för mänskliga rättigheter inom FN, nämligen UNHRC eller FN:s råd för mänskliga rättigheter, Samtidigt invaldes den första omgången ledamöter i rådet däribland ett antal representanter för islamiska diktaturstater.

Den kände svenske diplomaten Jan Eliasson var då ordförande i Generalförsamlingen. Han råkar även vara min kurskamrat från Sjökrigsskolan. Jag skrev ett brev till honom som ordförande i Generalförsamlingen, men fick inget svar. Något år senare lämnade jag över en kopia av brevet till honom då vi sågs i Stockholm.

Vid ett senare tillfälle sade jag till honom att ”Du offrade de mänskliga rättigheterna på diplomatins altare.”

FN har i många år stillatigande accepterat CDHRI och låtit OIC:s representanter vara medlemmar i UNHRC och andra styrande organ inom FN. Organisationen kan alltså inte ens försvara sin egen främsta deklaration om mänskliga rättigheter. Detta visar att FN tyvärr idag är en genomkorrupt organisation dominerad av allt annat än demokratiska stater. Staterna med fungerande demokrati är numera tyvärr en liten minoritet. Detta visar sig även i att FN alltför ofta agera i strid mot de demokratiska ländernas intressen.

Samtidigt är det så att demokratiska stater genom OEDD-DAC och EU står för huvuddelen av finansieringen av FN. De demokratiska länderna finansierar således en organisation som på många sätt motarbetar deras intressen. Här är det berättigat att tala om ”nyttiga idioter”.

 

Saturday 9 December 2023

Islam och hotet mot den västerländska demokratin

 I det följande skall jag kortfattat sammanfatta min syn på islam samt ge ett antal exempel på hur den utgör ett allvarligt hot mot demokratin och därmed mot den västerländska civilisationen. Samtidigt är den det enskilt största hotet mot freden, vilket den varit allt sedan dess början.

Islam ― en totalitär ideologi

Strax efter terrorattackerna mot New York och Washington (9/11) och på liknande sätt efter terrordåden i London ett par år senare uttalade Bush och Blair att ”Islam is a religion of peace” och ”This has nothing to do with Islam”. Detta trots att förövarna tydligt hänvisat till just Islam och att dåden var helt i linje med islams föreskrifter så som de framgår av Koranen, sunna och sharia. Deras uttalanden måste räknas bland världshistorien grövsta lögner. Trots det ser jag uttalandena som en tes mot vilken jag avser att formulera en antites. Den följer här:

”Islam är en totalitär, teokratisk antidemokratisk och antiliberal ideologi som motsätter sig grundläggande mänskliga rättigheter. Islam förtrycker sina egna kvinnor genom särskilda regler och den behandlar anhängare av andra religioner vilka lever under islamiskt styre som andra klassens medborgare (dhimmies) med särskild skatt och under diskriminerande regler.”

Jag grundar denna antites på Koranen, sunna och sharia (vilken i huvudsak är en syntes av Koranen och sunna) samt på regler som tillkom under de första kaliferna och officiella dokument från OIC (Organisation of Islamic Cooperation) vilken representerar samtliga muslimska länder. 

Yusuf al-Qaradawi var i många år och fram till sin död hösten 2022 en av de främsta och mest lärda inom islam. Hans uttalanden var ofta vägledande för den islamska världen. Et av hans många kända uttalanden är detta: ”Eftersom islam är ett omfattande system av dyrkan (Ibadah) och lagstiftning (Sharia) innebär godkännande av sekularism övergivande av sharia, ett förnekande av den gudomliga vägledningen och ett förkastande av Allahs förelägganden”. Detta är ett klart avståndstagande från demokrati.

På liknande sätt uttalar sig det högsta ledarskapet inom. OIC i Kairodeklarationen som förvägrar

Åsikts- och yttrandefrihet

Religionsfrihet

Kvinnans och mannens likhet inför lagen

Icke-muslimers likhet inför lagen (jfr dhimmi)

Och därmed demokrati.

Med detta kan min antites anses vara styrkt.

Denna totalitära och repressiva karaktär hos islam bekräftas av ett annat uttalande av Qaradawi: ”Om det inte fanns något dödsstraff för avfall, skulle det inte finnas någon islam.”

Islam har sedan början och helt enligt sina ”heliga” skrifter strävat efter dominans och herravälde över andra religioner och folk. Det främsta verktyget för att uppnå detta är och har varit jihad, strid mot de otrogna. Att delta i denna är enligt sharia en obligatorisk skyldighet. Jihad är så viktig inom islam att den nämns 110 gånger i Reliance of the Traveller (RoT) vilken är en auktoriserad översättning till engelska av sharia enligt shafi-skolan.

Jihad i betydelsen fysisk strid mot de otrogna var under många hundra år en mycket framgångsrik strategi i Asien såväl som i Europa och ledde till att islam kunde lägga under sig stora delar av tidigare kristna, hinduiska och buddistiska områden. Denna typ av jihad fortsatte under osmanerna fram till slaget vid Wien 1683, som vanns av de kristna under ledning av den polske kungen och hans kavalleri. Det inledde nedgången av det osmanska imperiet. I Asien upphörde denna typ av jihad i och med det brittiska maktövertagandet i Indien.

Detta inledde en lång period av militär svaghet för islam i förhållande till västmakterna. Detta ledde inte till att de långsiktiga målen enligt Koranen avskrevs. Efter andra världskriget växte islams inflytande tack vare enorma oljeinkomster genom tillämpning av västerländsk teknologi. Man behövde utveckla en ny strategi för att i den rådande situationen nå de islamiska målen.

Det första steget som togs var att i september 1969 bilda OIC (Organisation of Islamic Conference med syftet att samverka för gemensamma mål och intressen. År 2011 ändrades det officiella namnet till Organisation of Islamic Cooperation. OIC utgör idag det största röstblocket inom FN.

Nästa steg var att med utgångspunkt i islams ideologi utveckla metoder/strategier för att stärka islams inflytande i världen. 

Det är viktigt att hålla i minnet att lögnen är ett viktigt vapen inom islam. Enligt sharia är det tillåtet att ljuga om syftet är tillåtet enligt sharia och obligatoriskt att ljuga om syftet enligt sharia är obligatoriskt. Eftersom jihad är obligatorisk är det alltså obligatoriskt att ljuga för att främja jihad.

Glöm aldrig att islam är en totalitär ideologi som med alla medel strävar efter dominans enligt Koranen och sharia. Den är det största hotet mot fred och demokrati.

Muslimer är Islams första offer. Att befria en Muslim från hans religion är den största tjänst man kan göra honom! Den franske filosofen Ernest Renan.

Thursday 17 August 2023

Ovärdig advokatyr om islam

 

Professorn Mohammad Fazlhashemis artikel (SvD 230803) lämnar mycket övrigt att önska och föranleder ett antal kritiska kommentarer. Redan ingressen är starkt förljugen med ett antal icke belagda påståenden om ”kritiska diskussioner”, ”öppenhet” och ”stöd för yttrandefrihet”. Man häpnar.

Inledningsvis talar han om traditionella uppfattningar om Koranen och sunna men menar att dessa är föreställningar som inte längre är giltiga. Han menar att ”den interna muslimska kritiken” vill reformera de gamla tolkningarna, men nämner inte hur detta skall gå till. Som stöd för sina teser lyfter han fram ett par liberala muslimska tänkare, men det är högst oklart vilket reellt inflytande, om än något, dessa har på utvecklingen inom islam. Det är väl känt att redan al Ghazali (1058-1111) lade locket på för nytänkande inom islam. Ammanbudskapet (i punkt 3) bekräftar att så är fallet.

När jag för ett par år sedan studerade islamologi vid Stockholms universitet lyftes på liknande sätt några ”liberala” författare fram i kurslitteraturen men jag har inte sett att dessa fått något bestående inflytande på islams utveckling.

Som vanligt när det gäller Mohammad Fazlhashemi undviker han att nämna Ammanbudskapet och Kairodeklarationen CDHRI) trots att dessa är centrala i sammanhanget då de fastställts på högsta nivå av OIC (Organisation of Islamic Cooperation) . Detta hans beteende har jag tidigare kommenterat här Freedom and reason: Islamologer, Kairodeklaration och Ammanbudskapet (nilsdacke.blogspot.com).  Han nämner naturligtvis inte heller OIC och dess centrala roll inom dagens islam.

CDHRI antogs redan 1990 och behandlar i 25 artiklar mänskliga rättigheter inom islam. Sharia nämns 16 gånger och i de två avslutande artiklarna sägs att alla mänskliga rättigheter (MR) skall underordnas sharia respektive att dessa rättigheter endast kan tolkas och förstås enligt sharia. Kortfattat innebär det att grundläggande MR som religionsfrihet och yttrandefrihet förvägras inom islam. CDHRI står därmed i direkt konflikt med FN:s deklaration om mänskliga rättigheter (UDHR).

Ammanbudskapet utarbetades i konsensus (ijma) av de främsta lärda inom islam och fastställer i tre punkter vad som gäller inom islam. Sedan man i Ammanbudskapet, vars giltighet bekräftats av OIC, enhälligt och entydigt slagit fast den centrala betydelsen av sharia inom islam behöver man inte längre i den nya versionen av Kairodeklarationen ständigt upprepa hänvisningar till sharia. I stället för man in andra formuleringar vilka har en liknande innebörd. I ingressen till CDHRI 2021119 talar man till exempel om att ”… skydda dessa rättigheter som de skyddas av islams lära;”. I nästa stycke talar man om ”ett värdigt liv i enlighet med islamiska värden och principer.”

Det framgår av dessa moderna dokument med all önskad tydlighet att Fazlhashemis tal om reformering av islam inte är annat än önskedrömmar eller fria fantasier. Sannolikt framför han dem i syfte att framställa islam i en bättre dager än den krassa verkligheten.

Sunday 3 October 2021

Förljuget om sharia i MoT

 

Hela programmet i Människor och Tro 210930 ägnades åt att diskutera sharia. Programmet lämnade mycket övrigt att önska eftersom det riktigt problematiska innehållet i sharia förbigicks med största möjliga tystnad vilket är typiskt för SR då det gäller känsliga frågor.

Det inledande avsnittet där Susanne Olsson redogjorde för bakgrunden till och uppkomsten av sharia i allt väsentligt korrekt, det finns ett sakfel. På frågan om sharia finns i en sammanhållen lagbok svarar hon: ”Nej absolut inte utan det som hänt historiskt är att olika juridiska skolor har utvecklats …” Svaret är inte helt korrekt eftersom de olika lagskolorna har lagböcker. Jag har själv ett exemplar av shafi-skolans berömda översättning till engelska av Reliance of the Traveller (RoT). Den översättningen är dessutom certifierad av Al-Ahzar-universitetet som korrekt och i överensstämmelse med traditionell sunni-islam.

På frågan ”Men det finns ingen legitimation som säger att du har rätt att tolka sharia?” svarar Susanne Olsson: ”Nej det gör inte det. Det är inte etablerat på det sättet utan det har rått ett konsensus genom historien, men det ifrågasätts ju mycket idag.” Det svaret stämmer inte helt med verkligheten eftersom RoT har detaljerade kunskapskrav för den (mujtahid), som skall få tolka källorna (se bok B och O). Dessutom ifrågasätts detta inte av de ledande inom islam, vilket framgår av punkt 3 i Ammanbudskapet.

Sedan följde ett avsnitt med imamen Saeed Azam  som driver fatwa-rådet i Malmö. Denne yttrade sig främst om familjerätten och han gav ett tämligen liberalt intryck, men ingen kritisk fråga ställdes om att sharia sanktionerar hedersmord.

Programmet ägnade sig främst åt familjerätt och lämnade andra intressanta frågeställningar där hän. Per Bauhn gjorde ett, som väntat, relevant inlägg i vilket han varnade för ökat religiöst inflytande på lagstiftning och tillämpning. Han sade bl. a.: ”Hur bevarar man bäst medborgerliga rättigheter i ett samhälle? Gör man det genom att göra undantag baserat på religion och kultur eller gör man det snarast genom att skapa enhetlighet där man tonar ner de religiösa och kulturella inslagen?”

En representant för GAPF intervjuades och talade om hedersvåld och att sharia-poliser uppträder, men det berördes inte att hedersmord faktiskt sanktioneras av sharia.

Susanne Olsson kommenterade att social rättvisa finns i Sverige men inte i många muslimska länder och att religionsfriheten här gör att man kan praktisera islam här bortsett från straffrätten. Däremot underlät man att islam och sharia inte medger religionsfrihet utan tvärtom föreskriver dödsstraff för att lämna eller smäda islam. Hon påstod att man kan anpassa sharia till kontexten och att den inte är huggen i sten. Det är visserligen sant att svensk lag än så länge hindrar att sharia tillämpas här bortsett från religiösa ritualer och viss familjerätt, men det innebär inte att ”sharia anpassats till kontexten”. Sharia är sharia vilket tydligt framgår av Ammanbudskapet som godkänner ett antal fastställda lagskolor och inget annat.

Det mest anmärkningsvärda med inslaget är att man inte med en stavelse belyser att sharia förvägrar de mest grundläggande mänskliga rättigheterna enligt UDHR. Att så är fallet framgår av sharia (främst bokO) och av Kairodeklarationen, som föreskriver att alla mänskliga rättigheter skall underställas och tolkas enligt sharia.

Programmet gav sammantaget en glättad och förljugen bild av sharia.

Monday 31 May 2021

Leif Stenbergs bild av mig i DN

 

Efter att ha konstaterat att jag är välkänd bland islamologer och religionsvetare skriver man:

“Hans hela idé om islam är en sorts stereotyp som säkert skulle vara många konservativa muslimers våta dröm, men så ser sällan verkligheten ut”, skriver Leif Stenberg, professor vid Aga Khan-universitetet i London och tidigare chef för Centrum för Mellanösternstudier vid Lunds universitet.

Det intressanta här är vilken ”verklighet” Leif Stenberg väljer att leva i. Under alla år har jag strikt hållit mig till islams grundläggande skrifter som Koranen, sunna (hadith) och syntesen av dessa nämligen sharia. Jag har vid studium av dessa skrifter följt islams egna ”läsregler” rörande abrogation (naskh) och surornas kronologiska ordning samt vid behov konsulterat vedertagna tafsir (förklaringar) av al-Tabari och Maududi.

Jag har vid behov kompletterat dessa ursprungliga källor med Kairodeklarationen (1990) och Ammanbudskapet (2006), två dokument som fastställts av det högsta ledarskapet inom islam, nämligen regeringarna i samtliga muslimska länder respektive de främsta lärde inom sunni och shia.

Jag hyser tillförsikt till att dessa representanter för islam har en högre kompetens om islam än någon svensk professor i islamologi. Man betonar i Ammanbudskapet att man undertecknat detta i religiös konsensus (ijma), vilket har särskild betydelse inom islam och definieras här.

Sammantaget slår dessa moderna dokument fast att alla mänskliga rättigheter (MR) skall underställas sharia och tolkas enligt denna samt att giltigheten hos de etablerade lagskolorna (slutet av 700-talet till början av 800-talet) erkänns. Vidare sägs att ingen får hävda obegränsad ijtihad (ett sätt generera nya regler inom islam) och skapa en ny islamisk lagskola eller utfärda fatwor som strider mot de etablerade rättsskolorna.

Är det detta auktoritativa innehåll som gör att svenska islamologer och religionsforskare systematiskt undviker att nämna Kairodeklarationen och Ammanbudskapet?

Nu invänder vän av ordning att det finns liberala teologer inom islam. Så är det och jag stötte på några genom kurslitteraturen när jag förra året studerade islamologi vid Stockholms universitet. Men frågan är vilket reellt inflytande de har inom islam.

Jag ser med spänning och intresse fram till hur Leif Stenberg och hans islamkramande kolleger skall kunna komma förbi dessa ledande muslimer för att liberalisera islam.

Friday 30 April 2021

Apropå den senaste veckans drev med utgångspunkt i synpunkter på Sydsudan

 

Jag har upprepade gånger denna vecka för intervjuande journalister framhållit att jag hyser den djupaste sympati för Sydsudan och dess befolkning, men tror inte att det kommit fram i rapporteringen.

 Anledningen till denna sympati grundas på följande förhållanden. Majoriteten av befolkningen i Sydsudan är kristen medan den i det forna moderlandet är sunnimuslimsk och tillämpar sharia-lagar. Efter åratal av konflikter lyckades Sydsudan 2011 bryta sig fritt från det islamistiska oket under Sudan.

Mitt uttalande i fullmäktige grundades dels på boken IQ and Global Inequality, dels på denna studie: A Study of the Intelligence of South Sudanese Refugee Children.

Det är väl belagt av FN att Sydsudan är ett av världen mest underutvecklade och fattiga länder. Enligt UNDP hamnade landet 2018 på plats 186 av 189 vad gäller Human Development Index. Analfabetismen är utbredd. Landets största inkomstkälla är oljan, men intäkterna från denna hamnar främst i och omkring huvudstaden. Majoriteten lever på landsbygden under stor fattigdom och försörjer sig med jordbruk och boskapsskötsel. Sydsudan är ett utpräglat stam– och klan-samhälle med utbredd korruption. Klimatet är tropiskt.

SD:s uppfattning är sedan länge att det är mycket bättre att hjälpa flyktingar med stöd i närområdet än att flytta dem stora distanser till platser med helt annat klimat och kultur. Att flytta sydsudaneser i små grupper från tropiska Afrika till platser i nordligaste Europa är därför allt annat än en god idé.